Svenska folkets sport, Lagergrens comeback och en permanentad Prinsessan Leia

Tankar inför kvällen: Kan bli en härlig match. En svensk seger hade suttit fint. Fyra-fem bollar känns ändå rimligt. Vägen mot medalj skulle ligga öppen!

Tankar efter kvällen: Var inte Sverige lite väl bra? Det blev ju ingen särskilt rolig match. Man borde kunna kräva mer av ryssarna.

Man kan inte få allt, även om Sverige gav oss allt. Laget var fem plus, fem kungar, fem getingar. Den gamla 90-talskänslan är tillbaka. Handboll kan bli svenska folkets sport igen. Åtminstone för några dagar.

Lagergrens comeback. Han spelar ju sällan ett helt mästerskap, men låt oss hoppas att Lagergren den här gången kan vara med på rätt halva. Trots en nästan komiskt märklig uppladdning har han potential att lyfta Sverige ytterligare en nivå. (En av) Sveriges mest otursförföljde spelare fick en stor roll direkt efter Lukas Sandells tidiga utvisningar och Lagergren spelade ju som om ingenting hade hänt. Nu kommer han rakt in i ett minst sagt välfungerande kollektiv och förutom sin höga grundkvalitet verkar det inte krävas mer än god spelintelligens för att hitta sin roll i spelet. Om nu inte Lagergren har ett helt mästerskap i kroppen ”valde” han åtminstone rätt del av VM den här gången. Och för Sveriges del kunde tajmingen inte ha varit bättre med Linus Persson borta.

Överlag känns det som att Sverige har fått igång varenda spelare. Jag kan inte minnas när känslan var så här god i ett mästerskap senast. Försvaret är ruggigt stabilt. Palicka kom igång. Wanne och Pellas har allt under kontroll på sin kant. Daniel Pettersson är tillbaka som pålitligt förstaval med en oförutsägbar Chrintz bakom sig. Carlsbogård, Gottfridsson, Alfred Jönsson, Claar har alla visat att de är i hög VM-form. Möjligen väntar man fortfarande på lite mer från mittsexorna offensivt, men det är egentligen allt jag har.

Och så verkar vi få en mänsklig motståndare i kvartsfinalen dessutom. Stjärnorna tycks stå rätt för Sverige.

Frankrike. Just när jag trodde att de skulle gå lite på halvfart för att jäklas med Norge gick Frankrike i stället på knock mot ett högmotiverat Portugal. Man vet då aldrig var man har fransmännen. De kan vinna resten av matcherna med fem-sex bollar, men lika gärna åka ut mot Ungern i kvartsfinal. Jag ska erkänna att jag är lite besviken. Det hade varit roligt om Portugal en gång för alla tog det här steget och tryckte sig in bland de allra bästa i kvarts- och semifinalerna. Att det i så fall hade skett på bekostnad av Norge var jag mest likgiltig kring. Jag tycker också att det är synd att Andre Gomes och VM:s bästa frisyr försvinner. Som en permanentad Prinsessan Leia.

Magsjukan. Oro i Sverige! Oro i Slovenien! Nu när covid-19 verkar vara ett minne blott i VM-bubblan – även om två danska domare nyligen skickades hem – kommer i stället nästa hot. Fredric Pettersson fick stanna kvar på hotellet och i Slovenien fick Dragan Gajic och Stas Skube stanna hemma, samtidigt som Blaz Blagotinsek avbröt uppvärmningen. Nu åkte Slovenien ändå ut, så de behöver väl inte vara särskilt oroliga längre. Och exakt hur det hade gått mot Egypten med alla spelare tillgängliga får vi aldrig veta, men jag gissar att de själva säger att det spelade en OERHÖRT avgörande roll i uttåget. Nu hoppas jag bara att ”Chewie” håller sig för sig själv ett tag och att ingen annan använder hans toalett de närmaste dagarna. Själv kände jag mig lite skum i magen bara av att läsa alla tweets om kvällens bekymmer. Det kurrar faktiskt bara av att skriva om det.

/Robin