Dynastins fall, det svenska mysteriet och velociraptorn Flinck
Handbolls-EMFrankrike är utslaget. Danmark har satt sig i ett svårt läge inför mellanrundan. Island brukar krokna efter gruppspelet. Portugal såg beskedligt ut mot Bosnien. Inte ens Slovenien borde ju vara någon mardrömsmotståndare.
Precis allt var ju upplagt för Sverige.
Men så stannade Albin Lagergren kvar på hotellet. Jag vill nog påstå att med honom i laget hade inte Sverige förlorat den här matchen. Det är så himla typiskt alltihop. Och jag lider med Lagergren, även om jag inte vet vad det är som ligger bakom hans frånvaro.
Jag har skrivit lite längre om matchen i en krönika som vi tar längst ner, men först åker vi så långt ifrån Scandinavium vi kan komma och hoppar rakt ut bland kungarna.
The end of an era. Alla dynastier faller förr eller senare. Så även Frankrikes. Vi pratar alltså om ett lag som bara under 2010-talet tagit ett OS-guld, ett OS-silver, tre VM-guld, ett VM-brons, två EM-guld och ett EM-brons. Nu är de utslagna efter första gruppspelet. Det är en sensation som vi nog inte greppat riktigt här i Sverige. För det är inte så att Frankrike sakta men säkert blivit sämre och att vi såg det här komma, de var ju topptippade precis som vanligt. Det här är deras sämsta EM någonsin och sämsta mästerskap sedan VM 1978 då de slutade på 16:e plats. (1982 och 1986 var de inte kvalificerade). Det här måste vi nog återkomma till mer framöver, när hjärnan varvat ner efter kvällen.
The start of an era. På något sätt var det ganska passande att det var just Portugal som la grunden för Frankrikes fiasko. Med tanke på allt som är på gång inom den portugisiska handbollen är det mycket möjligt att vi bara har sett början. Mot Bosnien var de länge i brygga, men redde ut stormen, mycket tack vare den suveräne målvakten Alfredo Quintana. Portugal var nia i EM i Sverige 2002, deras bästa placering hittills i ett mästerskap. Nu har de alla möjligheter att toppa det.
The middle of an era. Nja, kanske inte riktigt. Nog närmar sig Andy Schmid också slutet, men jag måste väl också få binda ihop ett blogginlägg utan att det ska bli liv? Jag tyckte nog att Schmid var oväntat blek mot Sverige och jag såg inte hela Schweiz möte med Polen, men han gjorde alltså 15 mål. Kan han toppa det mot Slovenien, så kanske Schweiz kan vinna med minst åtta mål och därmed skicka Sverige vidare till mellanrundan med två poäng. Men nja, Ljubomir Vranjes verkar ju kunna det här med att neutralisera motståndarnas hot, så vi ska nog inte hoppas på för mycket.
***
I skrivande stund är det sju minuter kvar till presscentret stänger och det är i stort sett bara jag och Flinck som sitter och hamrar på tangenterna fortfarande. Flinck, med all sin rutin, rör sig lite lättare över tangenterna än vad jag gör. Och hal som en ål i den mixade zonen är han också. Som den linjeråtta han från början var.
När reserven Jack Thurin smög förbi utanför den mixade zonen och försiktigt frågade presschefen Daniel Vandor om han var tvungen att ta varvet förbi journalisterna, skakade Vandor på huvudet.
– Nej, nej, det behöver du inte.
Då reste sig Flincks huvud som en velociraptor på fältet i Jurassic Park – The Lost World.
– Jack!
Och så var en intervju plötsligt igång mitt framför mina ögon, innan jag ens hunnit förstå vad som just hände.
***
Lite mer om mysteriet Lagergren.
…och om Ljubomir Vranjes, som var leendet själv genom den mixade zonen.
Vranjes satte tvivlarna på plats: ”Hade sett annorlunda ut med Albin”
***
Krönikan, i mer uppdaterad form än den första efter matchen: