Kompanjonerna, duons fullträff och Kim Anderssons glada ilska

Ibland får jag feeling efter en handbollsmatch. Särskilt efter matcher som gett oss som bevakar alla förutsättningar att få ihop vettiga texter utan att vända ut och in på oss själva. Jag tycker att IFK Kristianstad–Ystads IF var en sådan match. Ett toppmöte på förhand som också levde upp till förväntningarna. Därav leder denna feeling till att jag i sann mästerskapsanda delar ut kungabetyg till höger och vänster.

Den snabba och den hårda. Alfred Ehn, tio mål, och Markus Olsson, åtta mål. Ehn har fått upp farten i Emil Frend Öfors frånvaro och var den som såg till att IFK kunde gå ifatt, gå förbi och gå ifrån. Olsson har blivit den spetsspelare och pålitliga målskytt som vi trodde att han skulle vara redan i fjol och det var han som såg till att IFK kunde vinna. Några missar och felval här och där, men i det stora hela var IFK:s seger ett resultat av den här duons fullträff mot det bästa Handbollsligan hade att erbjuda inför den här kvällen. Samtidigt står det klart att Markus Olsson inte får gå sönder. Han har burit niometersspelet på sina axlar i allt fler matcher den här säsongen och IFK skulle må bra av att även Johan Nilsson och Philip Henningsson tuffar igång och visar att de är att lita på även mot starkare motstånd.

Kim vs alla. Han har ju ingenting att bevisa längre, men när han ändå gör det är det bara att titta och njuta. Särskilt när han tänder till och tar alla kamper han hittar. Mot domarna, mot publiken eller mot enskilda IFK-spelare, det spelar ingen roll. Kim Andersson blev utbuad och hånad, men han svarade (bokstavligt talat) publiken med en hjärtlighet och en glimt i ögat som visade att han trivs alldeles utomordentligt när det tänder till med folk på läktarna.

– Jaja, jag hör vad de säger. Så högljutt är det inte i hallen. Jag har inte tid att svara alla, men ibland har jag tid och det är ändå lite kul. Så ska det vara, det hör till.

Lika hjärtlig var han inte när han pratade om kvällens domarinsats och det är inte svårt att förstå kritiken mot att de bästa och högst rankade domarparen inte får döma toppmatcher av det här slaget.

– Jag är lite hes nu. Jag la för mycket energi på domarna. Jag förstår inte riktigt logiken i att spela en toppmatch och varför då inte Kurtagic/Wetterwik (Mirza och Mattias) dömer, som är de högst rankade i serien. Men vad vet jag, jag är inte den som tillsätter domarna. Men det var tråkigt, det tog väldigt mycket energi från båda lagen, sa han efter matchen.

Inramningen. Jag tror egentligen att själva siffran 3700 åskådare är något av en besvikelse i IFK-lägret, men publiken bjöd ändå på en inramning värdigt ett derby. Hetsiga dueller, märkliga domslut, bortasupportrar på plats och en jämn match underlättar alltid för att den riktiga pulsen ska infinna sig och det gjorde den verkligen i kväll. Det var en fröjd från start till mål.

Kompanjonerna. Jonas Wille och Uffe Larsson har hittat något. En harmoni, en trygghet och ett glatt samarbete som verkar smitta av sig på både spelare och supportrar. Det finns ramar att förhålla sig till, men inom dessa ramar vågar alla ta chanser utan att riskera en månad i frysboxen. Wille pratar alltid om ”tron på konceptet” och brukar flagga för att ”vi är på rätt väg oavsett hur det går i den här matchen” för att liksom säkra upp inför en eventuell förlust. Men IFK förlorar ju inte längre. Sex raka segrar är man uppe i nu – sju om man räknar in Skövde-matchen – och så länge (den på vissa ställen tunna) truppen håller sig skadefri ser jag ingen anledning till varför utvecklingen skulle vända.

Egna regler. Det är en petitess i sammanhanget, men jag ställer mig ändå frågande till alla dessa regler som tycks gälla i Kristianstad Arena, men inte någon annanstans i Handbollsligan. När presskonferenserna fortfarande var vid liv hette det att det var ett krav från ligan, trots att det fanns någon annanstans (förutom i Skövde möjligtvis). Och nu, när alla intervjuer ska genomföras från läktarplats – vilket också innebär en evig väntan på att rätt personer ska dyka upp på rätt plats – är det också en regel som bara finns i Kristianstad. Här finns det utrymme för förbättring.

***

Till sist: Det kan vara värt att uppmärksamma Kristianstad HK:s förlust mot Sävehof. Efter bottennappet mot Önnered var det nog många som fruktade en rejäl utklassning när KHK skulle åkte till Partille och möta Sävehof utan skyttedrottningen Sarah Carlström (knäskadad), förstemålvakten Freja Hammer Fagerberg (problem med balansen) och suveräna pådrivaren och givna mittsexa Maja Hansson (sjuk). Visst, det blev en sexmålsförlust, men det är siffror som jag ändå tycker visar att KHK är ett bättre LAG den här säsongen. Med lite bättre stabilitet ska man nog kunna vara med och hota om en semifinalplats på riktigt även i vår.