Semirysaren, verkligheten och IFK:s nya (?) strategi

Uffe Larsson klarade sitt huvudmål och tog IFK Kristianstad till semifinal. Allt han gör nu är en bonus, det tror jag att han själv känner. Samtidigt ska han nog passa sig för att underskatta den självklara synen på SM-final i den här stan. Trots att det var några år sedan IFK var där, skulle det så klart vara en enorm besvikelse om man skulle åka ut mot Skövde. Inte minst nu när spelet har börjat se bra ut, talangerna tar för sig och stjärnorna levererar. Att snabbt och lätt lasta över favoritskapet på Skövde tror jag inte kommer att fungera och jag tycker inte heller att det skulle vara sanningsenligt.

Visst, Skövde kom före IFK i tabellen (för enkelhetens skull i det här inlägget kallar jag fortsättningsvis IFK för IFK och Skövde för Skövde, även om det inte är deras riktiga namn, jag vet). Men utöver tabellplaceringarna har båda lagen visat upp jämförbara insatser i slutspelet. Båda har mött lag plågade av skador och kommer själva till semifinalen någorlunda ordinarie och med fin form. Att hemmaplansfördelen spelar mindre roll än vanligt det här året bidrar också till att det här är så nära en 50-50-match man kan komma.

Jag förstår att Jonas Wille, som har sett alla Skövdes matcher den här säsongen, tycker att det är svårt att tippa utgången.

På Kb-sporten gjorde jag, Mackan och Sportchefen ändå ett försök att reda ut styrkeförhållandena i en klassisk kungaduell. Den visar ändå på en knapp fördel Skövde, men går förstås att diskutera position för position. Även om det är en 50-50-match tycker jag att Skövde har visat sig mer kompletta över hela banan. Målvaktsspelet har varit något bättre och medan IFK pusslat med olika alternativ på högernio har Skövde en alldeles lagom fin duo i Jack Thurin och Kristian Svensson, som kompletterar varandra på ett bra sätt.

***

Sävehof–Lugi är annorlunda. Jag slits mellan känslan att Sävehof vinner enkelt i tre matcher – likt den man hade att Ystads IF skulle göra – och den att Lugi, med en stekhet Simon Sejr, faktiskt kommer ta det här med 3–1 i matcher – likt det man faktiskt gjorde mot Ystads IF.

Jag landar ändå i att Sävehof kommer att straffa Lugis ibland naiva och slarviga spel betydligt mer effektivt än vad Ystad gjorde. Och om styrkeförhållandena i övrigt är som de var i kvartsfinalerna så blir det 3–0 i matcher till Sävehof.

***

IFK har inte bara gjort klart med Jonas Wille sedan sist. De har också formulerat, eller åtminstone kommunicerat, en slags strategi inför framtiden med Wille vid rodret. Jag vet inte om det är ett resultat av en rätt kraftigt minskad spelarbudget de senaste säsongerna eller om det är en faktisk vilja att ge större utrymme åt de egna talangerna. Man skulle ju kunna argumentera för att de talangerna som trots allt givits chansen här under våren sannolikt inte hade beretts samma utrymme med Ljubomir Vranjes vid rodret (även om den strategin så klart har funnits länge). Bevisen från i höstas pekar åtminstone i den riktningen. Förmodligen inte heller om Espen Christensen och Anton Halén hade hållit sig friska hela säsongen. Att Gustaf Banke tvingades ta ansvar i höstas när Espen var borta gav förmodligen en rejäl skjuts och tempo i utvecklingen. Samma sak med Albin Selin, som även han tagit chansen i Haléns frånvaro. De har visat att det går – om man bara får (och tar) chansen.

Hur som helst. Framöver ska IFK:s trupp, enligt sportchefen Jesper Larsson, i grova drag stå på tre ben.